Akut bärgning – Det var väl typiskt

Du sitter i bilen på väg från Borås till Jönköping en fredag efter jobbet. Trafiken flyter på bra och du ser fram mot en helg hemma hos bekanta. Tankarna svävar iväg lite grann, men du tycker att du har bra koll. Plötsligt ser du hur bromsljusen tänds på bilen framför. Du hinner som tur är bromsa lite, men smällen är kraftig ändå. Allt blir tyst för ett litet tag innan du hör din egen andhämtning och ljudet av glas som faller i asfalten. Akut springer du ut ur bilen till bilen du kört in i för att kolla läget.

 

Det var väl tur

Du ser den unga kvinnan i bilen skaka på huvudet. Det ser inte så farligt ut när du öppnar förardörren. Hon säger med en darrande röst att hon inte hann reagera när hjorten plötsligt sprang rakt ut på vägen. Du tittar framför bilen och ser det stackars djuret. Du kommer på att du måste ringa någon som kan hjälpa till. Du slår numret till SOS Alarm och känner hur dina fingrar darrar. Du har aldrig varit i en akut situation förut. Adrenalinet börjar släppa samtidigt som andra bilister kommer till er hjälp. Ingen av er är skadad allvarligt, men det känns skönt att hjälp är på väg. Du sätter dig ner på marken i vägrenen.

 

Det var väl smidigt

Polisen har förhört dig samtidigt som en ambulanssjukvårdare har plåstrat om dig. De frågar nu om du vill ha hjälp att ringa en bärgare. Du hade tur, men det hade tyvärr inte din bil. Du nickar därför långsamt. Polisen säger att han rekommenderar Akutbärgarna i Linköping och sträcker fram ett nummer. Du går runt bilen ett par varv för att titta på skadorna. Det ser inte bra ut. Ingen fara så länge ingen är skadad. Du slår numret och en vänlig röst svarar omedelbart. Inga problem de skickar bärgning akut så att du snabbt kan ta dig iväg till din slutdestination. Du lägger på och ringer dina bekanta. Du säger att du kommer snart ändå.